I dag har vi träffat Ingrid och Ceke igen. Vi, det är Happy och jag. Happy var “stand-in” för Cekes mamma då Vega fortfarande får ta det lite lugnt pga borrelian. Ja, varken Happy eller Ceke verkade ledsna för det, dom for som galningar båda två smiley.
Vi promenerade ca en timme runt i kohagen vid Västerplana Storäng. Hundarna sprang omkrig i våran omedelbara närhet och njöt av att vara lösa. Försökte ta några kort på dom men gav snart upp. Min kamera är inte tillräckligt bra för att fota så snabba smiley hundar i så dåligt väder – bara suddiga allihopa tyvärr.
En enda bild törs jag lägga ut, för där stod dom stilla.

För att ta sig in i kohagen, som är en del av Västerplana Storäng, får man korsa järnvägspåret och kliva över en slags ferist genom/över staketet.
När vi var på väg tillbaks till våra bilar så hann Ingrid och Ceke precis korsa feristen när vi såg tåget komma. Det fanns inte tid att gå helt inn i hagen så dom fick stanna mitt på feristen medan tåget passerande bara ett par-tre meter ifrån dom. Duktiga Ceke fixade det galant!
Happy och jag väntade precis på andra sidan staketet men tyckte ändå tåget var väldigt nära. Vilken tur att hon är en rätt cool 6 månaders valp, för det var inga bekymmer att sen passera feristen och järnvägsspåret. Det var bara att följa Cekes exempel och kliva över. Det var inte fritt för att jag var lite stolt över Vega-sonen Ceke smiley!

Efter en kaffekopp hos Ingrids bror i Skeby var det dags för mig att bege mig hemåt till Leo och Vega. Dom hade varit ensamma hemma under tiden jag var borta men verkade nöjda ändå. Dom fick istället en egen promenad med matte i skogen, utan Happy som bara skall busa.

Hundarna ligger nu alla tre och sover under och runt mitt skrivbord. Det värmer i hjärtat när man vet att dom är nöjda, dom kräver så lite…..
Jag måste nu ta tag i mina spanska-läxor. Ligger lite efter just nu, men det är bara att jobba på. Nån gång kanske verben och deras böjningar fastnar smiley.