Jag avslutade 2010 med besök i ett vintrigt Holland, en resa jag inte kommer glömma i första taget smiley.
Resans förberedelser började när Yvonne ringde måndagen innan jul och sa att Blaze hade börjat löpa. Jag hade, om behov fanns, lovat att följa med som sällskap och hjälp vid ev parning av Blaze och nu var det alltså dags.
Självklart var jag förberedd även innan, jag har ju varit i kontakt med det Holländska avelsrådet sedan i augusti med frågor om olika hanar. Efter att frågor och svar har skickats fram och tillbaka föll valet för Yvonne på Warro, HD fri och under räddningshundsträning.

Måndag den 27 togs blodprov på Blaze och Yvonne startade den långa resan söderut. Väl nere här hos mig efter 10 timmars resa avslutades dagen/natten med mat och sökande efter hotell efter resvägen. Vid halv ett var vi så trötta att vi stängde av datorn utan att ha bokat något alls.
På tisdag packades mina saker in i bilen och vi begav oss mot Holland. Första etapp gick till Halmstad där det blev ett kort stop på Biltema. Fortsatte sen söderut och efter en stund var vi vi färjan Rödby-Puttgarden. Hann precis kissa Blaze i en snödriva innan vi blev vinkade ombord, här var det snabba ryck.

Under överfarten passade vi på att äta lite, Yvonne mat som smakade bra, jag mat som inte smakade bra…. nej, jag är normalt absolut inte kräsen.
Efter landkörning i Tyskland försökte vi byta vindrutetorkare men lyckades inte så bra. Allt satt så hårt fast, det snöade och blåste småspik och händerna värkte. Nej, bättre ta sig till en mack och få lite manlig hjälp smiley.
Macken hittades och torkarblad byttes. Att det stod en stor djurtransport precis bakom oss med “gråtande” grisar gjorde att vi fick lite bråttom därifrån… jag för min del fick dålig samvete för all julskika jag har ätit.

Under resan så hade Yvonne fått svar på Blazes blodprov och det var bråttom! Hon hade redan haft ägglossning (troligen) så vi var tvungna att para henne redan på onsdagen.
Medan Yvonne körde, sms’ade och ringde jag en uppfödare i Holland som vi skulle möta hanhunden hos. Avtalade att vara där vid 11 onsdag förmiddag och det var bara att hålla tummarna för att både Yvonne och Blaze skulle gilla Warro. Självklart fanns det även en “reservhane” i beredskap, bara “i fall om att”….
Mil efter mil tog vi oss åt syd-vest i Tyskland och fem i tolv på natten stannade vi framför hotel Brügge i Ibbenbüren, med öppettid till 00.00 – tur att vi hann!

Onsdag morgon kl. 7 år vi frukost och for sedan vidare mot kennel Mirrewil’s i Vorstenbosch. Strax innan vi var framme vid slutmålet gjorde vi ett litet stopp för att rasta Blaze.
Under rastrundan passerade vi en liten pulkabacke som jag bara var tvungen att fotografera. Hur ofta kan dom ha snö för pulkaåkning i Holland tro?

Väl framme hos Miriam på kennel Mirrewil’s bänkade vi oss, tillsammans med hanhundsägarna, runt köksbordet för lite fika.
Praten gick lätt, skönt att alla pratar engelska smiley för hollänskan gick lite för snabbt för att jag skulle fatta allt.

Efter en stunds prat och utbye av papper var det dags för hundarna att träffas!

Blaze kollade Warro lika noga som han kollade henne. De umgicks, lekte och försökte även “göra valpar”. Efter en stunds “prövande” togs hundarna isär och de fick en paus. Vi intog nya koppar kaffe och passade även på att gulla lite med gårdens andra hundar, däriblant en kull på 12 långhårsvalpar. Fem och en halv vecka gamla var de väääldigt söta smiley.

För att göra en lång historia kort så insåg vi under eftermiddagen att hannen behövde lite hjälp. Han hade svårt att hitta vägen och komma tillräckligt nära, han var ju helt oerfaren. Att Blaze också tyckte han var lite “grön” hörde vi med, och det gjorde inte saken så väldigt mycket lättare.
Med hjälp av Miriam fick vi tid hos veterinär för att nytt blodprov på Blaze och även hanhunden plus ägare följde med i fall vi kunde få till en parning hos veterinären.

Provet visade att det var senti höglöpet, men det var inte säkert att det var för sent.
Om både tik och hane ville tyckte han det var värt att göra ett försök.
När Warro hoppade upp på Blaze första gången fanns vet.en där och tjoff så hjälpte han gröningen rätt. Hundarna parade sig och hängningen varade 20-25 minuter. Nu är det bara att hålla tummarna för ett positivt resultat.

Efter att alla avtal var skrivna och vi hade tagit farväl av Warro plus ägare, återstod för oss en resa på lite drygt en timme till Dordrecht.
Där skulle vi hälsa på Blazes pappas (Midas) ägare och väl där blev vi bjudna på middag, övernattning och frukost. Tusen tack till dessa undrbara människor som öppnade sin famn och hem för oss!

Hunden på bilden är familjens nyaste medlem, Jetta. En feminin och söt liten långhårstik. I huset finns även Jackeys sheltietik Jazz.

Yvonne och Blaze passade på att njuta av en mysstund innan avresan mot Sverige.

Det var lite trist att så snart säga hejdå till Lydia men en rätt lång väg hem väntade.
Den bjöd på växlande väderlek, allt från sol till dimma till stickande snö och bitande kalla vindar.
Färjeturen över till Danmark var gungig men med ett ben i varje hörn tog man sig fram.
När vi hade kört i land bestämde vi oss för att leta övernattningställe efter vägen innan det blev alldeles för sent. När det sedan också börja regna på kalla vägbanor gjorde vi slag i saken. Passerade Köpenhamn och tog sen i på Zleep vid Kastrup. Helt ok om man bara skulle sova en natt även om badrummet är det minsta jag har sett någonsin.

I detta lilla rum rymdes både handfat, toa och dusch. Blaze verkar inte heller speciellt imponerad!

På årets sista dag åkte vi det som för mig var sista delen av resan. Vi landade i Göttorp under eftermiddagen och kunde med gung i benen fira in det nya året i Sverige, skönt!

I dag, den 1:a januari, vinkade jag av Yvonne och Blaze som sedan efter 8 timmars resa sms’ade att de var framme i Njurunda. Skönt att allt gick bra!

Ja, det var ett spännande slut på 2010 och nu håller jag tummarna för att Blaze skall bli dräktig. Det känns som om valet av hanne var det bästa möjliga, speciellt efter rapporter om “fel” och även sjukdomar på andra som som fanns med på “listan”.

Avslutar “reseberättelsen” med några bilder.

Warro!

Blaze

Warro med bra driv i steget.

————-

Årets första dag har varit lugn här hos oss, precis som nyårsnatten. Under promenaden passade vi på att köra budföring med tre ganska långa sträckor med Happy. Att hon fick springa med nomeselen på spelade henne ingen roll, att springa fort är SÅ kul!

Vill avslua dagens långa inlägg med ett tack till Yvonne för att jag fick följa med på resan! Jag vill tacka alla mina valpköpare för att de tar så väl hand om “mina barn”, och önska er alla där ute en “God fortsättning” på det nya året!!!