Nu har en vecka gått sedan hemkomsten från Holland och julen är utslängd smiley.
Bara ett år till nästa gång julsakerna skall fram….

Har den senaste veckan hunnit med både ridhusträning, besök på MyDog i Göteborg, rapportträning och lydnadsträning i hällregn i dag.

Lördag var vi en sväng på klubben tillsammans med Eva, Roland och Jazzy. Det blev en sväng i skogen bort till ett hygge där Magnus hade avverkat för några dagar sedan. Var bara tvungen att fota lite av det han hade sågat ner.

Leo och Jazzy är världens bästa kompisar.

Happy, i snön.

Ridhusträningen i måndags var väl sådär. Happy var “vild”, hade ju inte varit med på två veckor och tyckte det var så kul med alla kompisar runt sig. Att dom både körde lååånga inkallningar och lekte med kampleksaker gjorde inte saken sämre. Nåväl, efter en stund kunde även lilla fröken koncentrera sig, till och från iaf.
Mot slutet av träningen passade jag även på att “vänstervarva” lite, har ju inte tränat så flitigt som jag borde inför utställningen på trettondagen.

Torsdag morgon 06.15 var det avresa mot Göteborg! Med i bilen fanns Birger, Anna och Eva plus Happy och mig – ett glatt gäng till trots för den tidiga morgonen i snövädret. Vi ankom utställningsplatsen i god tid och jag passade på att trava runt med Happy en stund i en ledig ring så hon skulle få känna på atmosfären. Det är ju mycket nytt för en ung dam att titta på med så mycket folk och hundar precis överallt.
I “våran ring” dömde Fredrik Norgren och de 19 schäfrarna som var före oss i ringen tog tid smiley. Varje hund bedömdes noga och antal varv de gick och sprang orkade jag till slut inte räkna. Samtidigt måste det kännas väldigt bra för utställarna att få sån valuta för anmälningsavgiften smiley.

Runt 12 var det så äntligen dags för oss i ringen. Happy hade vilat (och även sovit) en stund i buren och var fit for fight närhelst. Hon äntrade ringen med glatt humör men sen, vid tandvisningen, var hon lite missnöjd. Det att bli fasthållen med huvudet i skruvstäd är just nu inte hennes melodi. (Vi har varit tvungen att behandla henne med smörjande ögondroppar i två veckor och nu har hon ledsnat på det. Behandlingen har varit nödvändig då hennes inre, undre ögonlock har svullnat lite pga att snön har skavt och irriterat slemhinnorna. Happy är nämligen alldeles tokig efter att dyka i och leka mullvad i snön.)
Fredrik är dock en van och cool domare så han tyckte vi skulle avvakta med tandvisningen för att inte ge hunden dårlig erfarenhet (hon går ju fortfarande i valpklass) och istället springa lite.
Jippi, det är något Happy älskar! Hon sprang ganska fint både runt och “fram och tillbaka”. Att det fanns andra hundar (bl.a. Kelpie) som inte kunde hålla sig på “rätt” sida av ringbanden bekom henne inte alls. Att stå stilla behöver vi träna mer på men jag vill inte tjata för mycket nu när hon är ung, vi har tiden för oss om man säger så.
Avslutade visningen med att jag gjorde tandvisning och Fredrik fick se, kunde tom räkna antalet vita fina tänder smiley.
Vi tackades med orden om att hon var en lovande och fin representant för sin ras, ett 1:a pris och HP. Lite kul då det var sista chansen att få ett HP här i Göteborg. Nu kommer nya utställningsregler och då delas inga HP ut. Det sista jag hörde på väg ut ur ringen var, “BIS-finalen för valpar börjar halv tre, glöm inte det!”.

Här är några bilder, suddiga pga för dålig kamera och för dåligt ljus, men man ser iaf att det är en hund.


Här kommer BIR rosetten!

I väntan på finalen handlades lite mat och vi slog oss ner runt Happys bur och åt lunch. Happy hade självklart också fått lite godis så hon la sig glatt att vila i buren.
Efter maten stannade Birger hos Happy medan vi töser vandrade runt bland försäljarna. Handlade lite småsaker, men inte lika mycket som jag hade planerat. Självklart hälsade vi även på hos Britt i Agriamontern för lite tjôt, kaffe och tävling. Tack för Agriapresenten förresten!

När klockan närmade sig halv tre packade vi ihop våra saker på övervåningen och gick rulltrappan ner med Happy och all packning. Hittade ett ledigt hörn vid finalringen och väntade på att rasparaden skulle ta slut (vilket tog sin tid kan jag säga).
Till slut var det dags att ställa upp valparna i uppsamlingsringen.
Min strategi var att se om Happy verkade pigg och glad innan jag bestämde mig för att vara kvar i finalen. Vid minsta tecken på osäkerhet eller trötthet så tänkte jag lämna ringen och tacka för oss, jag vill aldrig pressa en ung hund på något så oviktigt som en hundutställning.
Happy var dock precis som vanligt, hoppade och skuttade glatt runt mina ben. När vi tyckte väntan blev för lång passade vi på att dansa för att fördriva tiden lite smiley

Efter nästan 45 minuter hade äntligen den ryska domaren tittat på hela gänget på ca 50 valpar. Ja, jag har aldrig varit i en final med så många valpar tidigare så förhoppningarna var inte högt ställda om jag säger så. “Min ras” brukar ju inte plockas fram bland de bästa så ofta (nästan aldrig) och speciellt inte på SKK utställningar.

Happy sprang fint även i stora ringen och därefter var det slut för våran del. Denna gång fick vi 40 som fick lämna ringen inte ens ett handslag som tack – dåligt.

Happy travar in i ringen.


Men jag var nöjd ändå!

Resan hem gick fint och jag var så glad för att Birger var med och körde. Man blir lite mör efter en lång utställningsdag, lite extra spänning blir det också när det är inomhusdebut för en ny hund.

Jag måste erkänna att jag är mycket nöjd med hur Happy uppförde sig denna dag. Hon är inte rädd, hon är glad och positiv till det mesta. När vi nu får ögondroppandet på avstånd och tränat lite mer på tandvisning utan fasthållning så blir nog även det bra. Hon är en trevlig ung dam som hela familjen älskar!

Såhär avslutade Happy sin utställningsdag. I en fåtölj hemma i Göttorp, ovanpå tröjor och filtar smiley.

På fredag var det äntligen dags för oss att vara med “de stora” på rapportträning. Jippi, detta har vi längtat efter!
Efter att Leo och Vega var rastade och ryggsäckar packade var det dags att bege sig iväg. Vi tvåbenta var spända och förväntningsfulla, Happy var bara happy!
Dagems gäng bestod av ett födelsedagsbarn, 7-åriga schäfern Izy, Balto (schäfer), Occra (Schäfer), Chip (Aussie) och Happy. Vi bestämde att Happy skulle få vara med ute på B och C-station för att vänja sig vid detta med utgång, uppbindning och att vara tyst på stationerna.
Som avslut skickades hon tre korta sträckor mellan Birger och mig när de sedan var på väg tillbaka till oss på A. Happy hade skött sig fint och detta gav verkligen mersmak!
Under är några bilder från träningen (som tyvärr inte ligger i kronologisk ordning)

Efter träning och avslutande korvgrillning begav vi oss hemåt för att hinna gå en sväng med alla tre hundarna i solskenet.

I dag har jag varit en sväng på brukshundklubben med Happy. Efter en liten rastrunda begav vi oss ut på den delvis plogade planen i regnet. Fy f vad blöta vi blev! Det tog inte lång stund innan mina termobyxor var genomsura och jag tror ärlig talat inte ens Happy tyckte det var speciellt kul med ett stickande regn i ögonen.
Vi tränade lite kontaktövningar, linförighet, sitt och sitt kvar plus läggande. Avslutade med lek och bus och sedan bilfärd hem till värmen. Senare på dagen blev det en promenad tillsammans med Leo och Vega hemma i Göttorp.

Ja, det var vad vi har hunnit med den senaste veckan. I morgon är en dag utan (än så länge) schemalagda aktiviteter. Blir spännande att se vad den för med sig.

Avslutar med bild på Happy och rosetterna. Tyvärr har vi (här Birger) svårt att få henne att stå stilla…

När man släpper lite på kopplet så försvinner hon 🙂