Våren är här med allt vad det innebär smiley. Soliga men ack så blåsiga dagar och skitiga hundar efter promenaderna. Men vad gör det när det blir ljusare och ljusare dag för dag.
Vi har hunnit med många träningspass och promenader sedan senaste inlägget. Börjar med det “största” först!

Förra onsdagen begav vi oss, Anna och jag med Kiwi och Happy, mot Olandstraktens BK utanför Uppsala för en träningseftermiddag med Niina Svartberg. Med från Götene, men i egen bil, var även Liselotte och Evelina med Spex och Diva.
Ja, vilken eftermiddag det blev! Jag kände efter några trevande lite nervösa minuter att jag hade hittat rätt mht instruktör. En ödmjuk “tjej” som passade Happy och mig perfekt, och jag kände mig inte alls dum och oäven. Nej, jag fick ett större självförtroende och även stor tro på min hund. Hon vill så gärna och jag behöver inte alls vara rädd för att göra fel. Vi har kommit igång precis rätt.
Hur jag “har varit” lägger jag nu bakom mig – det är hur jag är som är viktigt! Tack för de kloka orden Niina smiley .

Happy och jag nöjde oss med två stycken 20 minuters pass. Hon var rätt trött efter den rätt långa resan och även den nya miljön tog lite på krafterna. Till trots för detta så var hon positiv och med på allt vi föreslog, och efter att min stelhet och nervositet släppte så blev i “ett” som vi brukar vara. Jag älskar verkligen min duracell smiley.
Anna, Liselotte och Evelina var också nöjda med sina pass. De har ju kommit mkt längre än oss och fick hjälp på klass 3 och elitnivå, och det var ju perfekt för mig. Då kunde jag i lugn och ro filma, titta och lyssna för att lära inför framtiden. Vem vet, vi kanske kommer tävla i elitklass även i lydnad i framtiden.

Ja, jag skrev även i lydnad för målet är ju först och främst komma till eliten i rapport. Inget fel att ha mål eller? Resan dit har vi ju påbörjat och än så länge tycker Happy rapportträningen är jättekul. Två “egna” träningar har det blivit den senaste veckan och hon börjar fatta det här med förlängning nu. Den senaste träningen (i lördags) kände både Birger och jag att hon även i hjärnan var med på vad vi gjorde, inte bara med spring i benen. Lovar gott det här!

Spårat har vi ju också hunnit med under de två senaste veckorna. Happy har gått tre spår, Leo och Vega var sitt.
Happy har ju fått en Mach-sele istället för Bötcher-sele och jag är jättenöjd med den. Nu behöver jag inte vara så rädd för att hon skall “slå över” när hon gör sina hopp. Hon hoppar nämligen rakt upp i luften när hon tycker farten är för låg, och då är det lätt att hon ramlar på rygg med “vanlig” sele eller nomesele.
Spårlängden för Happy ligger just nu på 3-400 meter och apporterna varierar mellan 1 och 6. Lite olika material kan de också vara, bla. träapp, jute, skogspinne och någon leksak. Nu när det mesta av snön har smält så kan vi jobba vidare med spårkonditionen och även spåra på massa olika underlag. Grusplan är det som jag verkligen ser fram emot att testa härnäst.

I går skulle Anna och jag träna spår på förmiddagen och även Leo och Vega fick följa med. Anna spårade med sina båda Tollare Kiwi och Amigo och jag med mina tre randiga. Under tiden spåren låg till sig så fikade vi en stund och pratade om den lyckade resan till Niina.
Tusen tack Anna för att Happy och jag fick åka med dig. Jag hade nog själv aldrig orkat med både träning och resa samma dag om jag skulle köra också. Utan dig hade vi inte “fått” denna möjligheten till utveckling – kram!

Leo och Vega var alldeles överlyckliga över att få spåra igen. Det gick i hög fart över stock och sten och apporter plockades och markerades. Leo apporterar sina föremål, Vega sätter sig vid sina. Båda har valt sätt själva. Härligt att se pensionärerna så nöjda som de var i går!
Happy var också taggad i sitt spår. Ett ställe krävde det noggrann analys men det fixade den lilla tjejen. Hon stannade helt, kollade spåret åt båda hållen och valde sedan rätt. Ja, även om hon har bråttom ibland så är näsan på i stort sätt hela tiden.

Avslutade förmiddagen i spårskogen med att Happy fick springa lös bland porsen. Porsen doftar lite starkt även om det fortfarande är vinter så det är bra träning inför hur den kommer bli senare på året. Att träna i porsdoft kan vara rätt svårt för hundarna, den avger en mycket stark doft.

I rubriken står det även “tävling” och det är ju klubbens elitspårstävling jag syftar till. Den gick av stapeln som planerat under lördag och söndag och jag var med som funktionär. Hade på “mitt bort” att ledsaga tävlande ut till spåren plus att vara tävlingssekreterare ihop med Eva.
Vintern har varit lång så det var inte många anmälda men vi körde med 8 ekipage både lördag och söndag. Tyvärr fick vi en släng av nysnö under fredagen men med skottning av plan så funkade det bra ändå. Även några tävlande fanns med och skottade smiley.

Tävlingen flöt på bra båda dagarna och klubben har fått en massa beröm via gästboken från de tävlande. Det är kul att det verkligen syns att vi trivs med att arrangera tävlingar. Vi försöker alltid göra det bästa för våra tävlande och gillar att de kommer tillbaks år efter år. Så välkommen igen allihopa!

Under båda tävlingsdagarna passade jag på att få lite skotträning med Happy. Hade ute henne på parkeringen under platsliggningen och det gick fint. Hon lekte med sin boll och brydde sig inte om att det small.
Under lördag eftermiddag, efter rapporträningen, så gick Eva, Per och jag med våra hundar upp mot skjutbanan där det var träning.
Inga problem för några av hundarna. Både Ida, Happy och Vizzla var “som vanligt” utan att bry sig i skjutningen. En bra första upplevelse för Vizzla som ju bara är valp fortfarande.

I söndags efter tävlingen fick Happy gå ett spår som Birger hade lagt. Hon tyckte det var spännande med husses spår och jag fick kämpa för att hålla emot i linan. Hon plockade apporterna och tog vinklarna fint även om det blåste rätt friskt och jag var riktigt nöjd med hennes arbete. Hon njöt nog också, speciellt av kycklingfilén jag bjöd på som godis.

I måndags var det näst sista ridhusträningen för den här vintern. Med nyväckta kunskaper efter “Niinaträningen” blev det en härlig träningskväll. Det känns att vi är på rätt väg och nu törs jag lita mer på att jag gör rätt. Happy verkar nöjd med allt, finns inget som inte kan provas – på gott och ont smiley– men jag älskar henne så otroligt mycke ändå. Vi har verkligen kul ihop!

Resten av denna vecka kommer ägnas åt lydnadsträning på klubben i dag och i morgon förmiddag. Måste även få klart rasklubbens tidning men det fattas lite protokoll än så länge.
Två kvällar skall det även läsas spanska så utan sysselsättning blir jag inte med det första.

Vill skicka en massa grattiskramar till “mina” duktiga “barn och barnbarn”, fyrfotade sådana. Quai, Blaze, Cibel och Olle har alla gjort fina prestationer under det gångna året och finns med bland Årets Holländare i RHH. Har även “barnbarnsbarn” med på ett par listor, “Easy” och “Cleo”. Ja, förresten så är alla långhåren från mig i förlängningensmiley

Avslutar med några “VM-bilder”.

Delar av publikhavet.

En “gammal goding”, Oddbjörn Hjelmeset


En ny goding, Petter Northug.