Tyvärr kunde inget mirakel hjälpa Vega. Hon hade en aggressiv “elak” lymfcancer och blev snabbt väldigt dålig. Under söndag och måndag fick hon inte behålla något, varken flytande eller fast föda. Ja, till slut ville hon inte ha något alls.

Här är en bild på Vega taget under söndagen när hon fortfarande ville ut i trädgården korta stunder.

Måndag förmiddag hade vi tid hos en underbar veterinär vid namn Malin. Hon tog ett prov direkt från en lymfknuta på Vegas hals och det lämnades till labbet för analys. Vega var inte alls pigg längre, det var stor skillnad bara från i lördags. När man klappade på eller strök handen över hennes kropp kunde man enkelt känna de stora lymfkörtlarna.

Efter samråd med Malin åkte vi hem i inväntan på provsvar. Vega kräktes under hemfärden och fortsatte så göra under dagen. Jag försökte få i henne något, vad som helst, men en kvarts köttbulle var allt jag lyckades med. Tyvärr kom även den upp bara minuter senare.

När Malin ringde om provsvaret var jag mentalt förberedd på ett inte allt för trevligt svar, och så var det. Med 100 % säkerhet lymfom smiley. För att inget skulle vara oprövat tog Malin kontakt med ett djursjukhus som erbjuder cellgiftsbehandling till hund och vi skulle kunna få tid där för bedömning på torsdag.
Det var då jag beslutade mig! Vega skulle inte ens överleva tills på torsdag och då var det inget annat att göra än att låta henne få somna in och slippa mera lidande.
Ett av mitt livs jobbigaste beslut men ack så nödvändigt.

Under tiden vi väntade hemma så tog jag några bilder på Vega. Hade först inte tänkt det för hon såg ju inte pigg ut, men jag kände ändå att jag var tvungen. Det var ju så hon var just den dagen smiley.
Här är ett där Leo pussar sin älskade syster!

Hela dagen och eftermiddagen sov hon i sin säng.

Klockan sex måndag eftermiddag fick Vega somna in på Skara Djursjukhus. Hon gick själv in men med väldigt trötta steg. det var knappt så veterinären trodde det var samma hund, så försämrat var hennes tillstånd blivit bara under måndagen.
Vega somnade in med både husse och matte runt sig, lungt och fint på en filt på golvet. Hon såg verkligen fridfull ut.
Efteråt tog vi med oss Happy och leo in till Vega så de kunde själva se och känna vad som hade hänt.
Happy tyckte det var lite läskigt först men hon kollade av hela Vgea och sedan var det precis som om hon förstod. Hon likssom sträkte på sig och bara gick därifrån. Leo däremot lade sig vid Vegas huvud och slickade henne vid nosen…. vilka speciella hundar!

Vill här passa på att rikta ett jättestort tack till Malin som visade oss en så stor omtanke, förståelse, medmänslighet och värme i vår svåra stund. Jag hoppas alla får uppleva att ha en sån fantastisk veterinär när det behövs. Tusen tack!!!

Resten av veckan har använts till att ta hand om varann. Även om vi har två hundar kvar så hade vi ingen att förlora. Det känns tomt och det kommer ta tid att bearbeta de senaste dagarnas händelser. Men jag tröstar mig med mina egna ord, “sörjer man inte såhar man inte älskat”!

För Happy och Leo går livet sin gilla gång. Försöker sysselsätta oss med aktiviteter för annars bara lipar matte. För Happys del är det mycket lydnadsträning och även lite vallningsrelaterad träning. Efter besöket på Klämmestorp och fåren i tisdags var hon så tänt att vi behöver även lite “tråkträning” bland får. de behöver inte vara spännande hela tiden som Happy tycks tro smiley. Vi jobbar därför med att avdramatisera detta med får och uppsöker dessa ulliga varelser lite över allt. I eftermiddag skall vi till Monica och ta en titt på deras 🙂

Nej, nu ser jag inte så mycket längre för det är ett suddigt slör framför ögonen. Avslutar dagens inlägg med några fler bilder på Vega tagna de senaste veckorna. Tur man inte vet vad som väntar runt nästa hörn!

Fotot taget för två veckor sedan när vi tränade upplet.

Vega har alltid gillat kamp och lek.

RIP älskade Vega, med kramar från Magnus, husse och matte plus Leo och Happy! Och alla andra som älskade dig för det vet jag var många!