Leo har ont i nacken smiley. När han rastades i tisdags kväll hände det någonting som fick honom att “tjuta” högt. Han höll på att gräva i ett sorkhål och plötsligt likssom stelnade han och skrek till. Sen ville han bara tillbaka in i huset. Han gick med lite sänkt huvud och man kunde se att han hade riktigt ont någonstans.
Jag kände igenom honom lite försiktigt i fall det hade varit något som bet honom i hålet smiley men hittade inga sår el.dyl.

Under natten hade han mycket svårt att komma till ro. Han satt för det mesta, ibland kasade han sig ner vid att låta bakenden glida bakåt. Men det dröjde aldrig länge förrän han på nytt vankade av och an.
Det blev inte mycket sömn på någon av oss den natten och Leo hade fortfarande rätt ont när vi steg upp onsdag morgon. Jag kollade hans aptit med några matkulor och den var det inget fel på. Det konstiga var att han inte tuggade alls på kulorna (som är rätt stora) utan svalde ner de direkt. Det brukar han inte göra.
Jag kollade munnen jättenoga men hittade inget fel. Tog även tempen på honom och den var normal, 38.3 grader.

Ja, då var det bara att ringa Skara! Hade turen och fick tid redan 13.00 så det blev ingen lång väntan.
Leo undersöktes noggrannt av Malin (jippi) och det var ingen tvekan längre var det gjorde ont. Han tjöt och började skaka ordentligt när hon vred han nacke/huvud åt vänster. Man kunde även se det på hans rörelser när jag tidigare mönstrade honom i skritt och trav utanför i gången.

Jaha, då blir det medicin och lugna promenader i sele i två veckor och sedan återbesök med röntgen. Nu i det akuta läget är det inte bra att röntga (kan faktiskt vara farligt) så vi får ha lite tålamod.
Undersökningen hade gjort hans smärta lite jobbigare och på hemvägen kom det små “pip” från honom så fort han skulle ändra ställning, stackare där.
Att få ut hans mediciner från apoteket tog tid. Tydligen håller de på att lära sig något nytt datasystem så en hel timme gick det inann jag var klar. Inte kul när ens “dåliga” hund väntar i bilen smiley.

Det blev en sen kväll för oss i går. Jag ville få i Leo tabletterna gånger två även första dagen så vid kvart i ett i natt fick han sin nr. 2. Redan nu märker vi förbättring, han har inte lika ont och kan faktiskt ligga still och sova ordentligt.
Happy är väl den lite svårare “nöten”, hon fattar ju inte alls varför hon inte får busa med pappa just nu. Hon försöker slänga sina bollar och andra leksaker till honom men icke då, allt är bara förbjudet (iaf säger matte det).

Leo vid förra veckans promenad vid klubben.

Lite kul eller mer positivt har ju också hänt. Vi var ju i Göteborg och röntgade Happy i fredags och redan i går onsdag kom resultaten. Det blev A på höfterna och 0 på armbågarna. Skönt!!! Även om jag själv tyckte det såg väldigt bra ut på skärmen så vet man ju aldrig, man är nervös ändå.

Att sedan SKK nog slog rekord i snabbhet gjorde mig nog väldigt förvånad. De kunde ju inte fått bilderna förrän tidigast fredag em, jag hade ju tid halv två. Att sedan svaret fanns i brevlådan onsdag är bara helt otroligt smiley.
Efter rekommendationer valde jag denna gång att röntga hos Hund och Katthälsan i Kållered. Ett beslut jag absolut inte ångrar! Vi togs emot på ett jättefint sätt, bjöds kaffe och kex medans pappren gjordes i ordning. Hunden “drogades” med intravenös injektion och blev precis lagom sövd. Det gick snabbt och med en höftbild och två armbågsbilder så var det klart. Inga omtagningar och inget strul, underbart!

Happy fick sedan sin uppvakningsspruta och några minuter senare gick hon ut till bilen på egna ben – ja, vems annars skulle hon använda tro smiley.

Det känns skönt nu att ha det gjort. Och det gick faktiskt inte helt på räls för det blev lite strul och stressigt innan vi kom iväg. Bilen tvärdog för Birger när han var på väg hem för att hämta Happy och mig och vi fick ta “reservbilen” ner till Göteborg. Våran vanliga bil är ju en automat och kan därför inte bogseras så bilen lämnades kvar i en kurva på våran smala grusväg. Det var ända sättet så vi skulle kunna komma förbi den och åka hemifrån.
Våran gamla trotjänare, Audi A6 Diesel -95:a gjorde sitt jobb galant och Happy verkade njuta av att åka i baksätet. Inte “krocksäkert” men nöden har ingen lag och vi hann aldrig inhandla hundsele till säkerhetsbältet.
Men vi hann till kliniken och vi fick våra bilder tagna , ja vilken dag det var!

Denna vecka har jag hunnit med lite lydnadsträning och även lite uppletande på klubben. I tisdags tränade vi endast lydnad och hon gick jättefint. Jag lade band på mig och körde bara korta sträckor i linförigheten och då orkade hon hålla fokus fint. Testade lite nya ideer jag fick från Magnus på framförgående och jag hoppas och tror det ger resultat så småningom. Har nämligen det delikata problem att hon ligger på alldeles för hårt framåt. Men skam den som ger sig!

Även i apporteringen har vi lite problem. Inte med att ha den om det innbär fart men att sitta still och hålla är näst intill omöjligt, tror hon iaf. Just nu tränar vi på att ta ordentligt och hårt tag om apporten och så får vi se hur vi skall gå vidare. Slänger jag iväg den så springer hon (mer än) gärna ut och hämtar den men ingångar och sitt vid vänster sida med apporten i munnen – ja se, det är 1000 dollars frågansmiley.
Kanske du Monica (Ehn såklart) kan komma med ett tips, du verkar ju ha löst det med Sladgan 🙂

I går började vi träningen med lite uppletande. Körde endast på två föremål, men det var två helt okända föremål. Första tog hon jättefint och kom in men det andra slarvade och lekte hon med vid ingången. Det var en jättefin grej som helt klart inbjöd till lek och kamp och vi får jobba vidare på detta med ingångar och snygga smiley avlämnande.
Annars är jag mycket nöjd med mitt lilla busfrö. Hon är positiv till det mesta och har stor arbetsvilja. Att hon nu även har bra höfter och armbågar känns också skönt för våran fortsatta satsning på bruksarbetet, framför allt rapporten.

Avslutar med ett par bilder på Happy!

Happy, med en pinne i munnen och vattendroppar runt hela kroppen.