Hösten är nu en realitet och sommaren får vi vänta nästan ett år på. Lite trist men inget att göra åt – försöker jag intyga mig. Med risk för att låta tjatig så har jag svårt att acceptera kylan och vätan som höst och vinter för med sig. Jag fryser likssom långt inne i kroppen och är därtill allergisk mot ämnen som finns i luften när det regnar smiley. Så vinter och höst får gärna snabbt passera så jag kan hälsa våren och värmen välkommen. Vem vet, jag kanske så småningom blir tvungen att flytta till varmare och torrare klimat för hälsans skull smiley.

Nog om det, nu till lite kul här i livet – hundträning!
I tisdags kväll var Happy alldeles underbar att träna på appellplan. Hon var fokuserad på mig och vårat samarbete och allt flöt på så där skönt som det ibland bara gör. Mitt flin var stort och glatt och Happy tog gärna emot allt beröm. Hon formligen bara älskar att jobba. Blir det lite tokigt är det bara att göra om, hon ger aldrig upp.

I onsdags var det dags för Leos återbesök på Skara Djursjukhus. Som även jag har sett så var inte hältan helt borta men nacken var mycket bättre. Det syns lång väg att han mår bättre så det går åt rätt håll. Veterinären tyckte fortfarande det var för tidigt att röntga honom så han får stå minst två veckor till på Rimadyl. Nu får han dock gå lite längre promenader, och i fint terräng även spåra lite. Det kan ju vara kul med lite hjärngympa för han är fortfarande väldigt arbetssugen.
Onsdag kväll blev det först en sväng med Happy till klubben för lite lydnadsträning. Per kommenderade linförigheten och nu börjar hon vänja sig även vid det. Det var bara i början hon tittade på Per när han sa något och inte på mig. Kul!

Avslutade kvällen på spanskakursen men fick tyvärr ge upp i halvtid. Hade under hela dagen haft en fruktansvärd huvudvärk och till slut funkade det bara inte. Jag åkte hem, proppade mig full av smärtstillande och hoppade i säng.

Torsdag morgon ville ingen av oss stiga upp! Regnet stod som spön i backen och Anna och jag hade avtalat tid för lydnadsträning på klubbensmiley. Men hundfolk är ett tåligt släkte så självklart blev träningen av, om än lite kortare och mer effektiv än vanligt.
Vi startade med en liten rastpromenad och därefter blev det lydnadsträning i skitvädret. I början tyckte Happy det var lite jobbigt med vattnet som rann i öron och ögon men hon vande sig efter en stund. Ja, denna sommaren har väl de flesta varit tvungna att vänja sig vid vatten.
Träningen gick riktigt bra och jag var glad jag inte backade ur, man vet ju aldrig vad det är för väder på en tävlingsdag. Minns fortfarande hur vått och äckligt det var när jag körde lägre spår i Mullsjö med Leo.
Då det var Annas födelsedag hade hon med sig fika som vi njöt av inne i stugvärmen efteråt. Ett perfekt avslut på en lyckad förmiddag. Tack Anna!

I lördags blev det bara lite promenader och ett väldigt kort träningspass för Happy på morgonen. Jag var stand-in för Christer som instruktör på förmiddagens valpkurs och efter det orkade jag inte träna något. Så blir det ibland och det är inget att skämmas för tycker jag smiley.
Söndag blev en fullspäckad dag. På förmiddagen sammanstrålade jag med Per och Gudrun i Blomberg och gärdesspår stod på programmet. Happy skulle få sitt första spår på “stubb” för säsongen och jag lade ett fullt appellspår med tre apporter. Hade t.o.m. med mig små riktningspinnar med vimplar på, allt för att få det så lika som möjligt som det är på tävling.
Tyvärr hade jag inte hjärnan riktigt med mig på alla plan men det upptäckte jag inte förrän det var dags att spåra.

Spåret fick ligga ca en timme och Happy var väldigt ivrig i starten. Hon spårade fint fram till apporten, tog den och sedan fint iväg igen. Sedan, i första vinkeln, blev det jobbigt. Vinkeln gick mot höger och vinden kom från höger och Happy försvann ut åt vänster, i vindriktningen. Hon snurrade och snurrade, letade och letade, och jag hade som vanligt ingen aning om var jag hade gått.
Efter en lång stund kändes det ändå som om hon var på väg åt rätt håll och jag följde med och vips, där låg apport nr 2. Jippi! Jag är så glad att hon orkade hålla uppe sin motivation och att hon fick lyckades lösa problemet.
Resten av spåret gick fint och även slutapporten fick vi med oss. Hon fick leka med den en stund och sedan bar hon den med sig till bilen.
Ja, min lärdom av detta är att jag kanske borde ha lagt spåret tvärt om så hon fick medvind efter första vinkeln men, nu gick det ju iaf bra till slut!

Jag hade lagt ett spår till Ida och Per på ett annat gärde med lite grönare växtlighet och där hade jag varit så pedagogisk att första sträckan låg i medvind. Jag vill mina kompisar det bästa..hi-hi smiley.

Efter fika och träning var det sedan dags att bege sig hemåt för en snabb dusch och ombyte. Eftermiddagen skulle spenderas i Hällekis Folkets Hus där Götene BK bjöd på ett föredrag med Marie Hansson. Ett led i firandet av klubbens 40-årsjubileum gjorde att det var gratis för oss och det bjöds även på fika.

Föredraget handlade med om “Inspiration till aktivering” och vi fick med oss en massa tips om hur mycket och vad vi kunde göra för att ge våra älskade hundar ett meningsfyllt liv. Det är nästan så även jag drabbades av lite dåligt samvete, gör jag verkligen tillräckligt med mina hundar? Återkommer nog till detta rätt snart känner jag.

Efter föredraget köpte jag en av hennes “häften”, den (eller heter det “det”?) som heter “Apport”. Ja, jag lusläser verkligen allt jag kommer över om ämnet och “pling” – jag tror mig ha kommit på vad jag har gjort för “fel”.
Jag har helt enkelt belönat släppande istället gripandet eller hållandet. Jag har rätt och slätt varit för trög med klickern och därmed belönat fel – tror jag nu iaf.
Så nu är det att starta om och så får vi se om hållandet kommer, hoppas det smiley.

Annars så har det varit en rätt ovanlig helg här hemma, Birger har varit sjuk. Ja, han är säkert fortfarande det men nu är han ju borta på jobb så jag vet inte hur han mår i dag. Han är förkylt med feber och ont i bröstet, precis som det började med Magnus. Hoppas han slipper lunginflammationen…
Magnus är piggare och började jobba i dag. Än så länge måste han ta det lite lugnt och det innebär att han inte går i skogen med motorsåg hela dagarna utan det blir lite varvat med verkstadsjobb.

Jag är frisk! Ja, bortsätt från det den “onda bihålan”. Den är en riktig envising och jag får nog se till å få en röntgentid för att kolla upp den – när jag hinner och orkar…

Avslutar med några bilder som visar några vackra sidor av hösten.


Det ryms mycket i en vattendroppe.

Det finns fortfarande några blommor kvar.