Resten av fjällsemestern blev kanon! Till och med solen visade sig och vi fick ett par riktigt fina turer högt upp på fjället.
Det enda som var “lite” plågsamt var knotten:( Och den gillade verkligen mig, jag blev nästan sönderbiten och det kliade i en vecka ungefär.

Devil och Happy i blåsten

DevilHappy
Happy, Devil och jag på världens topp smiley
Det är du och jag Devil…. /Happy
Devil älskar, precis som sin mamma, att klättra/hoppa upp på allt möjligt
Men ner får inte “småpojkar” hoppa så husse får lyfta istället

Det blev mycket träning på att “gå bak” nerför backarnaEn och annan vacker blomma
Efter en vecka begav vi oss hemåt igen. Och vilken resa det blev smiley När vi körde ner den smala vägen mot Rjukan så svände en “kärring” ut mitt framför oss (skulle i motsatt riktning) så Birger fick stå på bromsen. Ett frimärke fick man emellan men inte mycket mer. Och tyvärr så var den inbromsningen inte så bra för min nacke…. Blev som en ny liten whiplash. Det blev till att stoppa i sig starkaste möjliga smärtlindring och sedan uthärda en lång färd där varje minsta gupp kändes som knivhugg. Ja, fy vad man kan ha otur ibland.
Jag har fortfarande ont efter incidenten, i både nacken och sen ut i vänstra armen. Men det blir sakta, sakta bättre – iaf i armen.

Väl hemma i Götene har vi sen åkt iväg på lite utflykter. Både Happy och Devil älskar att uppleva nya saker och hänger med på det mesta. Och sen varvar vi mys med en hel del träning för dom båda.
En dag åkte vi ut till Läckö slott och gicke en runda runt “Roparudden”. Det är en ny ca 5 km lång vandringsled som är iordninggjord med grillplatser bl.a. Jättefint och lätt att gå och vi hade även tur med vädret smiley
Birger, Devil och Happy kollar utsikten
Vi var ju inte ensamma vid Läckö, en hel drös turister och även ett Herkulesplan som slickade trädtopparna
DevilHappy
Nästa, lite längre, utflykt gick till Stora Segerstad Naturbruksgymnasium utanför Reftele. Där var Dacci och matte Lotte på läger tillsammans med en massa collier. Lotte har ju länge önskat att få träffa Devil så det här var ett ypperligt tillfälle.
Och vad kul det var! Syskonen blev så glada över att se varann. Tyvärr tordes vi inte slippa loss dom för fri lek, vore ju inte kul om någon ev skulle skadas. Så dom fick nöja sig med bus i koppel och gemensam promenad.
Här är några bilder på syskonen och mamma (självklart var även hon med).

Dacci vänster och Devil höger
Busar! Dacci visar hela garnityret.

Devil och DacciBusar på promenad (Happy vill nog till matte)
Alla tre, Dacci, Happy och Devil
Efter Smålandsresan väntade nästa spännande “utflykt”. Den gick inte så långt, bara till Mariestad. Där hade vi stämt träff med Anna och Stefan som skulle få träffa Devil och Happy.
Och det blev ett mycket trevligt möte! Devil och Happy gillade dom, och dom gillade Devil smiley. Vi åkte sen var till sitt så alla skulle få tänka på saken, det är ett stort ansvar för båda parter när en hund skall få nytt hem.

Dagen efter blev det för oss en både glad och lite sorglig dag. Vi behövde förbereda oss mentalt för att “släppa iväg” Devil och det gjorde vi bäst med en lång promenad. Både hundarna och vi njöt av rundan vid Vristulven och även omd et inte var tänkt så så blev det bad på lurvarna. Båda två simmade och lekte i vattnet, totalt ovetande om att det var sista hela dagen dom spenderade ihop som “sambos”.

Devil hade lurat till sig bollen
Devil jagad av Happy
Lyckliga Devil

Devil och Happy
DevilOnsdag morgon var det dags för veterinärbesiktning av Devil i Skara. Vi mötte upp mansstarka 😉 Anna och Stefan hade kommit ner för att vara med också.
Anders kände, klämde, böjde och sträckte och Devil fick godkänt på alla punkter. En duktig gosse som uppförde sig exemplariskt hos veterinären.
Oj, oj vad det var känslosamt, vi visste ju att han nu skulle lämna vårt hem. Ja, det var många tårar som fälldes den dagen (och i dagarna som följde).
Många har sagt att “kan du inte bara behålla honom?”.
Och jo, vore jag egoistiskt så hade jag självklart gjort det. Han är en alldeles underbar hund med väldigt många plus. Och alla hemma älskar honom…. Och vore det en hund av lite mindre “arbetsinriktad” ras så kunde jag ha haft kvar honom som “sällskap” och ev framtida avelshund. Finns ju väldigt många (dom flesta) HH som går i avel utan några arbetsmeriter. Allt under förutsättning att alla hälsotester är bra självklart.

Men för Devils skull så förtjänar han ett hem där han får träna och må bra. Ett hem där han får det mått av mental träning en HH behöver. Ren motion och det sociala kunde jag fixat men det är det att orka och kunna hålla igång två stycken tävlingshundar jag inte fixar. Och jag har faktiskt fött upp hundar som behöver “arbete” och då måste jag se till att dom får det också.

Så därför åkte Devil iväg med sin nya ägare Anna. I familjen finns även Stefan och Stig, Stefan har två ben, Stig har fyra och han är en rottweiler.

Från och med nu kommer Devil att kallas Flink. Ett passande namn som beskriver precis vad han är 🙂 Så lycka till Flink i din nya familj. Vi kommer sakna dig men unnar dig ett rikt och aktivt liv, precis vad en brukshund behöver.
Grattis Anna och Stefan till eran nya familjemedlem och VÄLKOMMEN till
familjen Happy Workmate’s!

Ja, det är lite mycket nu 🙂 I lördags åkte jag själv iväg till Oslo för att överraska min mamma som fyllde år. Söndag middag bar det av hem igen, tillsammans med en massa annat folk vars semester var slut.
Under hemresan fick jag sen besked om att en onkel (far/morbror på svenska) hade avlidit så på fredag blir det ännu en tur till Oslo.

Nu får jag nog sluta för i dag, tårarna rinner och det är inte bra för huvudvärken. Vill ju vara fit for fight till onsdagsträningen med Happy 😉