Ett litet inlägg borde jag väl få till 🙂 Skall det vara så svårt? Inte egentligen, men nu med allt som skrivs och publiceras på FB så känns bloggen överflödig ibland.
Iofs är det faktiskt inte alla som har FB och bland de finns kanske någon som uppskattar uppdateringar.

Här går livet i full fart. Jag sysselsättar hundarna så mycket jag orkar, och det är dom och det jag gör för Götene BK, som tar upp det mesta av min tid. Ibland känner jag mig otillsträcklig, men sålänge jag vet med mig att jag gör så gott jag kan så måste jag vara nöjd med det.

För ett par veckor sedan fick vi besök av Anna med Flink och Stig. Det blev ett mycket kärt gensyn på Götene BK smiley. Jag var TS vid MH den dagen så därför träffades vi där.
Å, vad god han var Flinken, både Birger , Izzie och jag njöt av att få pussas och kramas lite (eller egentligen mycket). Mamma Happy fick stanna hemma då hon höglöpte 🙂
Det blev tid för en liten promenad, hundbus och en massa prat. Och hundarna fick även lite skotträning då det ju smäller på MH’t.
Det är härligt å se när en omplaceringshund väljer sin nya matte framför oss i alla lägen!!! Tack Anna (med Stefan och Stig) för att du tar så väl hand om gossen, han är ju så god i grund och botten smiley.
När Anna sen åkte iväg med sina goa pojkar rann det mer än en tår nerför min kind, men det var tårar av glädje och tacksamhet.

Här är ett par bilder på Flink som jag fått av Anna.

The flying Dutchman 🙂
Flink med sin kompis Stig, en görgo’ rottiskille.
Med tanke på att det har gått så fint för Flink så har jag även ett hopp om att Izzie skall få en “egen familj”. Det måste bli hos någon som vill träna och har erfarenhet av hundar med lite “go”. Men framför allt någon som har tid och lust att aktivera sig tillsammans med sin hund. För en brukshund kräver lite arbete och tid, så är det ju.

Under tiden jag “letar” ny ägare åt Izzie så jobbar vi på med allt det där “vanliga” så som promenader, lydnad, spår, stadsturer och besök på brukshundklubben. Hon är ingen svår hund men snabb i allt hon gör, på gott och ont. Blir t.ex. en och annan diskussion om hur mycket man skall uppröras av flyende hjortar och rådjur, och för inte att förglömma dessa tjattrande ekorrar. Men trägen vinner!!! Och jag har bestämt mig för att jag har bäst tålamod 😉
Spårträningen har jag klurat lite på men det känns som om vi nu är på rätt spår. Har “listat ut” att hon kopplar på sökbeteende om man använder en persom som spårslut så därför är vi tillbaka på leksak och träpinnar. Sen har jag fått backa och ta allt från början, som om hon vore en valp, och det verkar funka bra. Härligt när man hittar “nyckeln” och det börjar gå framåt 🙂
I dag har Izzie gått två spår. Det första var ok, det andra som vi tog efter en timmes promenad var jättebra. Inte långt, ca 200 meter, men med en träapport och sen en leksak som slut. Goaste Izzie smiley
Happy har självklart också fått spåra. 700 meter med nio apporter, missade en apport men jobbade fint i vinklar, böjer och spetsvinklar 🙂 Och som vanligt så glad över att få jobba. Älskade Happy!

Har nu hunnit med att se några HH på MH och det var väl med blandade känslor kan jag väl säga. Jag är väldigt glad för att jag har sett det “på plats” för när man läser protokollen så visar det inte alltid vad som egentligen hände, tyvärr. Inte kul när MH som en avelsutvärdering och beskrivning av hundar inte görs enligt reglerna…
Nej, det är ju inte enkelt det här med hundar och avel, det är något som är säkert.

Avslutar som vanligt med lite bilder.

Kolla skylten 🙂 Den bästa och “rikaste” arten är dessa två smiley
Izzie är nyfiken på vad matte håller på med
Två nöjda tjejer efter dagens träning med lydnad och promenadHär är vid på en av våra “vanliga” promenadslingor som vi inte har besökt lika frekvänt den senaste tiden. Det är Västerplanaleden som går vid Martorp på Kinnekulle. Har haft lite svårt för att gå här efter det som hände med Lisa Holm. Birger och jag gick ju här samma dag som Lisa hittades, bara några hundra meter från fynsplatsen… jag ryser…
Men nu är vi tillbaka igen, inget skall få ta ifrån oss glädjen vid att vistas i dessa vackra omgivningar. Efter promenaden i går förmiddag åkte jag ner till kaféet vid Blomberg och köpte lite bröd och pratade med tjejerna som jobbar där. Kände att jag ville visa att vi är många som tänker på dom och att vi är glada över att dom orkar fortsätta efter det som hänt. Dom måste ha en av dom vackraste arbetsplatserna men samtidigt en som vittnar om mycke sorg och en mycket tragisk händelse.

Ja, hua vad det är många tankar som snurrar för tillfället. Känns som om 2015 hittills har varit ett år fyllt av utmaningar och lite “jobbiga” saker. Och än är det inte slut tyvärr. Men i sådana lägen kan ju allt bara bli bättre och det är min förhoppning för tiden som kommer.

Ha en trevlig helg allihopa, det skall jag ha. På lördag är det appelltävling spår på Götene BK och jag skall vara TS 🙂